Invigningsdan...

Så nu har det gått en dag till…att det ska gå så sakta…

Vet att det ska vara roligt här, att det är en upplevelse för livet…men det känns inte så än!! Får hoppas att det släpper lite i alla fall… knuten i magen och gråten som sitter i halsen!! Idag va vi till ett ”mall” som ligger precis bredvid hotellet för det regnade… hittade en väska och ett par solbrillor. Vilken tur för mina ROSA solbrillor blev inte godkända hemma!!

Väl tillbaka på rummet så sitter jag klistrad vid datorn så mammsen blir väl tokig på mig… gör inget för jag är tokig i datorn eller rättare sagt… det som finns på andra sidan!! Sen ville hon gå tillbaka till affären för hon hade hittat några tröjor som hon ville ha, men kunde inte bestämma sig på en gång… så det va ju bara o släppa datorn… motvilligt måste jag erkänna men följde med i alla fall.

Sen kl 15 bar det av till arenan… vi har ”privatchafför”… VIP kallas det visst!! ;) Vi fick sitta och vänta i minst 2 timmar innan det började, det gick ganska fort… inte som på planet!! Det var en ”uppladdnings” show och så fick man ett kit som man skulle använda under invigningen… med pompoms, typ regnkappa min var vit (det var blå och grön också) och ett guldpapper. Typ… regnkappan skulle vi ha på oss för det skulle bli olika förger på läktaren, pompomen och guldpapperet skulle man vifta med när deltagarna tågade in på planen. Det var maffigt att se alla tåga in, en del länder var bara 1 eller 2 deltagare… jag tror Canada eller Usa var flest deltagare. Collt var det!!!

Sen bar det av till hotellet… det tog ett tag att ta sig ut från arenan när 60000 ska ut samtidigt!! Men det gick smidigt. Vi fick hämtning och det tog väldigt lång tid för alla människor men också för att dom spärrat av mycket och gjort många gator enkelriktade!!

Väl hemma igen så åkte datorn fram fortare än kvickt, pratade med mina underbara barn!!! Så härligt att göra det nu när man inte får kramas. Men det blir hårt att se er!! Särskilt min älskade älskling… längtar så vansinnigt!! Fast nu är det en dag kortare och det känns lite lättare att prata med er…men bara LITE!!! Nu börjar ögonen falla ner så jag måste sluta…

ÄDMTL