Vänner...

Skitkänslan från fredagskvällen har lagt sig för stunden…men så fort man tänker på det så kommer den tillbaka!!! Väntar med skräck i magen på morgondagen…händer det nåt så händer det då!!
Hade även en liknande känsla igår, ett molande i magen som till min stora glädje försvann ganska snart!!! Har träffat på underbara personer som ställer upp för MIG!!! Sedan tidigare så har jag två riktiga vänner som jag verkligen skulle göra allt för och som jag tror skulle göra allt för mig!! Men med nya och nygamla vänner så vet man ju inte…varför skulle dom stötta och ställa upp för mig!!! När jag stötte bort dom förut!!!

Jag kände och känner mig mer än välkommen där och hade en trevlig kväll, då lugnet infann sig i magen, jag kunde slappna av…tack vare er…mina underbara vänner som stöttar mig!!


TACK!!!

SKIT känsla...

Jaha…så var det dax igen… den där känslan vill ingen ha…den börjar i magen o sprider sig till hela kroppen!!! Obehag!!!! Så jävla mycket obehag…VARFÖR!!!! Varför förstöra!!! Det där jävla skiten!!! Vill inte vara här…vill inte finnas…vill inte att det ska ta mig igen…vill inte att odjuret ska äta upp mig!!!! Vill inte finnas… (förlåt mamma, älskar dig!!!! Vill inte ha den här jävla känsla i kroppen!!! Du vet vad jag menar!!!) Vill inte att barnen ska behöva utstå det här!!! Vill inte att barnen ska ha tomma löften!!!

Vill inte att det sak komma upp till ytan igen!!! Vill inte drunkna!!!! Vill inte behöva gå igenom det här IGEN!!!! Vill inte han odjuret i mitt liv igen…. Trodde att de hade blivit minimalt…att odjuret nästan försvunnit men så fort jag hör minsta lilla pip så VÄXER odjuret! Vill inte vara här…vill inte …vill inte …vill inte …vill inte…vill inte …vill inte…

vill inte ha den här JÄVLA SKIT saken i magen…vill inte…skulle vara bättre om jag INTE fanns!!!! Har haft det lugnt o skönt så länge nu!!! Allt har fungerat bara och flytigt på som vanligt…inga problem…inga samtal…inga konflikter…bara vardag!!! SÅ bra har det varit!!! TILLS NU!!!! IGEN!!!! Är sååååå jävla trött på det här!!!!

För första gången på länge fick jag chansen att gå ut och äta med mina änglar och lyckades få en barnvakt till vingarna, och det förstörde NÅGON….någon fick den härliga känslan att försvinna… som om någon svepte sitt trollspö o tog bort ALLT bra!!!!
Det kan du ha på ditt samvete...om du har nåt!!! Du förstör för dom stora änglarna...och för vingarna!!!
Varför ska nån få förstöra så….VARFÖR…. finns det nån som kan förklara det!!!

Du kommer INTE att vinna!!!!

Pulled the trigger...

Idag sa jag ifrån...tycker inte om att göra det...lilla jag som inte vill att "folk" ska tycka illa om mig...oavsett vem...men nu va det dags!!

Blir så trött på att folk ska lägga sig i!!

Har dom inget bättre för sig kan man undra??

Har dom inget eget liv som ska levas?? Eller lever dom bara genom andras??

Eller genom att göra andras liv extra jobbigt??
Jag börjar ju undra??

Mitt har varit jobbigt tillräckligt!!

Men som sagt...idag va det dags och det kändes skönt efteråt.

Så behövs det göras igen så säg bara till...

Tänkvärt...

När man är ute på djupt vatten är det klokt att hålla munnen stängd...

Men det finns vissa som inte vet hur man stänger munnen!!

Tack för att ni finns...

Vad ska man säga? Vilken LYX måndag det här blev!

Min näst största ängel, tillika familjens blivande kock! hämtade vingarna så jag fick gå raka vägen hem...

Hon skulle även laga maten idag, så jag kunde ta mig ut och springa!? Ja, jag vet!!

När jag kommer hem från löpningen, som var lättare än vanligt, hårt underlag... så stod blivande kocken och min stora ängel och lagade mat tillsammans, vi andra fick vara test personer...vi blev inte förgiftade ;) Vi fick en underbar middag!!

Storvingen somnade innan hon han ta på sig pyjamasen, kanske utmattad efter helgens alla roligheter!! Jag somnade med lillvingen...som vanligt, men blev väckt till en fortsatt myskväll med ost, kex och vin!

Nu är även storängeln utslagen så nu är den här lyxmåndagen slut...men jag vet att alla andra dagar blir bra oxå för det viktigaste är att vi har varandra...det är verklig LYX för mig!!

Saknar dig redan innan du gått...

ÄDVT...& det tar aldrig slut!!

Hur kan JAG ha en sån tur??

Jag har en mamma och pappa som är helt underbara, som ställer upp för mig...ALLTID!

Jag har en syster och en bror som jag älskar massor!

Jag har 4 helt fantastiska barn som jag älskar över allt annat. Som jag är fruktansvärt stolt över!

Jag har börjat få vänner igen...och det är inte vilka vänner som helst... utan det är mina helt underbara vänner!

Jag har träffat Tomas... som är den mest fantastiska och underbara man kan tänka sig!!

Då undrar jag bara... när ska min tur ta slut??

ÄLSKAR ER ALLA!!!

När jag tänker på DIG...

Lugnet infinner sig i kroppen samtidigt som hjärtat slår dubbla slag...

Kroppen slappnar av men alla muskler spänner sig...

Andningen blir djup men får inte tillräckligt med syre...
Magen känns som bubblorna i en champagne flaska...

Benen bär mig men det känns som jag ska ramla ihop...

Fylls min kropp med värme...

Ler jag långt in i själen...

Önskar jag att du var här...

Den enda som finns i mina tankar är DU... ÄDVT

Skrivkramp & hjärtkramp...

Skrivkramp har man fått nu oxå...hmmm...efter bara 7 inlägg!

Ville skriva om en underbar person som har fyllt mitt hjärta till den grad att jag får kramp...

Ville berätta för den här underbara personen... hur mycket och på så kort tid DU blivit en stor del i mitt liv...

Ville berätta för den här underbara personen... DU fyller min vardag med glädje och skratt...

Ville berätta för den här underbara personen... DU får mig att le...

Ville berätta för den här underbara personen... DU får mig att må bra...

Ville berätta för den här underbara personen... DU får mig att känna att jag duger...

Ville berätta för den här underbara personen... DU är det sista jag tänker på innan jag somnar...

Ville berätta för den här underbara personen... DIG drömmer jag om på natten...

Ville berätta för den här underbara personen... DU är det första jag tänker på när jag vaknar...

Ville berätta för den här underbara personen... DU, jag är glad att du finns...

Å då får jag skrivkramp!!!

Tänker inte lyssna...

Borde inte ha brytt mig om det från första början, borde inte lagt ner nån energi...borde ha koncentrerat mig på annat som är viktigare...viktigast!!

Så från och med nu så är mina öron och hjärna avstängda för odjur som vill växa sig större...Jag har för avsikt att förgöra det lilla odjuret jag redan har!! Jag kommer och har bildat mig en egen uppfattning som är så nära sanningen man kan komma!! För sanning och ärlighet är det viktigaste som finns...

Så nu går det inte att mata odjuret mer...det kan nämligen inte växa sig större...för odjuret håller på att tyna och smälta bort!!

ÄDVT!!

Rädslan...

Blir förvirrad...men även rädd! Rädd för att fastna i odjurets klor igen... För att dom små bitarna i min hjärna, som nästan är borta ska klumpa ihop sig och börja växa...

Får tillbaka den där molande oron i magen som nästan försvunnit...hjärnan går på högvarv...vill inte att odjuret blir matat med min rädsla för vad som kan komma...

Vill inte att allt som är underbart bara är lögner...vill inte tro att det kan vara så!!

Vill inte att mitt pussel är felsågat så att bitarna inte går att lägga ihop!!!

Ingen mardröm...

Vad härligt det är att vakna... öppna datorn...och det är någon där eller har varit någon där...på andra sidan!!

Vad härligt det är och somna...sjunka in i drömmen...när man precis sagt gonatt och veta att man får vakna till personen på andra sidan!

Vaknar varje morgon och vet att personen på andra sidan finns där! Det är ingen dröm för när jag nyper mig i armen så gör det ont!

Mitt pussel!

Letade länge... efter sista pusselbiten till mitt pussel...nu har jag hittat den!!

Vet att jag inte haft den så länge...men vill inte tappa bort den igen, för den passar så bra in...har försökt med andra bitar för jag vill ju att mitt pussel ska bli klart snart...

Nu behöver jag inte leta mera för jag hittade den...bara det inte är för sent för att lägga klart mitt pussel!!

Tar inte mer skit!!

Hur kan en människa vara, hur kan man trycka ner en annan människa så mycket så man knappt når upp till trottoarkanten och sen fortsätta stampa...???

Odjuret gjorde så att jag vände ryggen till mina bästa vänner, jag vaknade inte ens upp när monstret fick mig att börja bråka med min älskade mamma!!!

Odjuret äter upp dig inifrån...sakta men säkert, bit för bit, på sin väg mot hjärnan där den "boar" in sig och ser till att den styr ALLT, vad du ska göra och känna!!
Ett sånt odjur har jag haft som inneboende, inte längre...men det är jävligt svårt och bli av med för odjuret biter sig fast så det gör ont. I alla hjärnans skrymslen letar den sig in och till slut har den tagit kommandot över din själ!!


När jag till slut inte orkade mer...satte ner foten och sa stopp!! Så högt och hårt mitt hjärta och hjärna orkade...då brann det i helvetet!!
Med hot och verklighet om att avsluta och försök att avsluta sitt liv, fick jag höra...dagarna i enda och varje dag...så till slut så är det som odjuret säger sanning!!

Du är ett jävla as, idiot, dum i huvudet och korkad. Mina föräldrar kunde fara åt helvete. Att allt jag sa och gjorde var fel. ALLT och då menar jag ALLT var mitt fel tom att odjuret hade blivit sjuk!!
Jag kunde inte ta hand om barnen och att dom stora barnen inte hade varit det dom är idag om inte det var för odjuret.
När jag äntligen pratade med nån som fick mig att inse så fortsatte nästa helvete...fortsätta att bo med monstret!!!
Varannan vecka till mina föräldrar med dom stora barnen. Skönt, men med stor oro för vingarna...Då trodde jag i min enfald att veckan jag skulle ha vingarna så skulle jag få vara själv i lägenheten. Vilken idiot jag var som trodde det!!! Odjuret var borta när jag kom hem från jobbet men kom tillbaka på kvällarna. Det var ett tigande odjur som väntat tills jag gått och lagt mig...när odjuret trodde att jag sov så satte det igång...Odjuret hade nämligen anmält sig på en dating sida, odjuret "raggade" på andra offer! Pratade i telefon med dom högt och ljudligt..odjuret ville nog att jag skulle höra så att jag skulle ta tillbaka odjuret!!

Nu har det gått 2½ år...odjuret är inte helt borta...men det försvinner mer och mer...sakta men säkert plockar jag upp spillrorna från den jag var tidigare...försöker släppa in...

Så vad vill jag säga med det här...önskar inte min värsta fiende tortyren...psykiska tortyren...önskar att odjuret hade använt fysisk tortyr istället!! Den syns och folk ser vad som händer...då kanske jag hade insett tidigare...

Till alla som jag svikit...FÖRLÅT!!!
Till mina föräldrar...tack för att ni finns, älskar er!!

FÖRLÅT!!

Jag om någon borde ju känna igen tecknen...finns inga, ser inget... Vet att det döljs bra men har ju varit i det i flera år, så något borde man ju ha lärt sig eller känna igen! Efter det misstaget!! Hör att det sägs att tecknen finns, är jag förblindad eller är det bara massa lögner??

Tror ju mer på det sista....

Det livet va inget liv...det va en jävla transportsträcka...tills någon sa åt mig!! Ser du inte vad som händer?? Hur kan man gå på nåt sånt? Borde ha förstått på en gång, sett vad som höll på och hända och hände!! Har nu förstått och sett tecknen i från början.. Hur dum får man vara!!??Det enda som var bra med det så kallade livet är mina älskade vingar.

Jag ber alla inblandade om förlåtelse för mina misstag!!

Kände ett behov av att skriva av mig...borde ha gjort det för länge sen...men bättre sent en aldrig!! nu finns du!