Hur kan en människa vara, hur kan man trycka ner en annan människa så mycket så man knappt når upp till trottoarkanten och sen fortsätta stampa...???
Odjuret gjorde så att jag vände ryggen till mina bästa vänner, jag vaknade inte ens upp när monstret fick mig att börja bråka med min älskade mamma!!!
Odjuret äter upp dig inifrån...sakta men säkert, bit för bit, på sin väg mot hjärnan där den "boar" in sig och ser till att den styr ALLT, vad du ska göra och känna!!
Ett sånt odjur har jag haft som inneboende, inte längre...men det är jävligt svårt och bli av med för odjuret biter sig fast så det gör ont. I alla hjärnans skrymslen letar den sig in och till slut har den tagit kommandot över din själ!!
När jag till slut inte orkade mer...satte ner foten och sa stopp!! Så högt och hårt mitt hjärta och hjärna orkade...då brann det i helvetet!!
Med hot och verklighet om att avsluta och försök att avsluta sitt liv, fick jag höra...dagarna i enda och varje dag...så till slut så är det som odjuret säger sanning!!
Du är ett jävla as, idiot, dum i huvudet och korkad. Mina föräldrar kunde fara åt helvete. Att allt jag sa och gjorde var fel. ALLT och då menar jag ALLT var mitt fel tom att odjuret hade blivit sjuk!!
Jag kunde inte ta hand om barnen och att dom stora barnen inte hade varit det dom är idag om inte det var för odjuret.
När jag äntligen pratade med nån som fick mig att inse så fortsatte nästa helvete...fortsätta att bo med monstret!!!
Varannan vecka till mina föräldrar med dom stora barnen. Skönt, men med stor oro för vingarna...Då trodde jag i min enfald att veckan jag skulle ha vingarna så skulle jag få vara själv i lägenheten. Vilken idiot jag var som trodde det!!! Odjuret var borta när jag kom hem från jobbet men kom tillbaka på kvällarna. Det var ett tigande odjur som väntat tills jag gått och lagt mig...när odjuret trodde att jag sov så satte det igång...Odjuret hade nämligen anmält sig på en dating sida, odjuret "raggade" på andra offer! Pratade i telefon med dom högt och ljudligt..odjuret ville nog att jag skulle höra så att jag skulle ta tillbaka odjuret!!
Nu har det gått 2½ år...odjuret är inte helt borta...men det försvinner mer och mer...sakta men säkert plockar jag upp spillrorna från den jag var tidigare...försöker släppa in...
Så vad vill jag säga med det här...önskar inte min värsta fiende tortyren...psykiska tortyren...önskar att odjuret hade använt fysisk tortyr istället!! Den syns och folk ser vad som händer...då kanske jag hade insett tidigare...
Till alla som jag svikit...FÖRLÅT!!!
Till mina föräldrar...tack för att ni finns, älskar er!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
VÄNNEN!!! Om det är någon som ska säga förlåt är det jag och alla de andra som såg och som viskade till varandra-vad är det som har hänt? tror du att han slår henne? osv... Jag var för feg att ställa frågan eller konfrontera dig och det är JAG jävligt ledsen för. Men nu räcker jag ut en hand och ber om förlåt och vill du prata leka bolla eller vad som så finns jag här! Jätte kram till dig /Malin
SvaraRadera